Ung, kär och homosexuell i Afghanistan – går det?

Från att ha suttit fängslad i Iran för sin homosexualitet för fyra år sedan, till att hålla en föreläsning om det i Sverige. Vännerna Abdolah och Samiaullah från Afghanistan slog sig ner i varsin fåtölj i Brygghuset under fredagen och berättade om sina liv.

– Homofobi finns här i Sverige också. Men i Afghanistan kommer de att döda dig för det, säger Abdolah.

Foto: Nathalie Majdek Mathisen. Text: Louise Erlandsson

Den uppbyggda scenen i Brygghuset i Borås var under fredagen prydd med tre fåtöljer i en halvcirkel. Abdolah och Samiaullah satt i varsin stol bredvid moderatorn Fredrik, och bakom dem hängde en Prideflagga.

– Det [homofobi] finns här i Sverige också. Men i Afghanistan kommer de att döda dig för det, inledde Abdolah föreläsningen om att vara ung, kär och homosexuell i Afghanistan.

Jag blev misshandlad och våldtagen. De [fängelse vakterna] tog sig friheten till allt

Det var i december 2015 som Abdolah anlände till Sverige. Hans föräldrar hade betalat stora summor pengar för att Abdolah skulle slippa ett fängelsestraff efter att ha blivit påkommen med ett sexuellt umgänge med en annan kille. Trots föräldrarnas egen religiösa tro och en djupt religiös släkt ansåg de att de behövde rädda sin son från en livsfarlig miljö i fängelset.

– Jag blev misshandlad och våldtagen. De [fängelse vakterna] tog sig friheten till allt, säger Abdoluah inför publiken.

2016 träffades vännerna Samiaullah och Abdoluah på en boxningsklubb i Sverige och kände snabbt tillit till varandra. När Abdoluah berättade om sin läggning var det ingenting främmande för hans nyblivna vän Samiaullah som hade haft en homosexuell kompis i Afghanistan.

Jag berättade för Abdoluah att det är ett annat synsätt här i Sverige, att han inte behövde vara rädd längre

– Första gången jag kom till Malmö såg jag en regnbågsflagga på tältet där de delade ut smörgåsar, och jag frågade vad den stod för. I Västerås lärde jag mig mer om betydelsen och jag berättade för Abdoluah att det är ett annat synsätt här i Sverige, att han inte behövde vara rädd längre.

Abdolah förklarade att när han kom till Sverige var han fortfarande rädd för att vara öppen med sin sexualitet, men idag är han trygg i sig själv och är ärlig med sin läggning med en gång. Det är viktigt för honom att vara sig själv, och inte lyssna och ta åt sig av negativt bemötande.

– Jag känner folk som inte vill vara min vän mer, inte vill prata med mig mer, som tagit bort mig på Facebook.

Mycket har hänt sedan vintern 2015. Ingen av dem har fått uppehållstillstånd ännu, men trots det kämpar de på och har stora drömmar.

– Många säger att de inte orkar, men vi två har behövt kämpa dubbelt så mycket. Därför vill vi vara förebilder, säger Abdolah.

En gemensam dröm är också att få resa världen över och berätta om deras historia och öppna ögonen för individer och ge dem perspektiv inom hbtqia-frågor. Abdolah såg ut över folkhavet och satte micken mot munnen:

– Det här är vår dag, det här är Pride.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *