Aktivitet: Afghanistan och Syrien – rätten att älska och skapa

Nathalie Majdek Mathisen

Foto: Sari Hevosaho

Stolarna är fyllda i den luftkonditionerade, rymliga lokalen på Textilmuseumet inför talarna Suhaib Shhab och Fraidoon Temoree. De är här för att förklara hur HBTQ-personer behandlas i hemländerna Syrien och Afghanistan, utifrån personliga erfarenheter.

Framför dem sitter en stor publik, uppskattningsvis 35 stycken. Stina Nilss från Borås Pride hälsar alla välkoma genom att fråga vilket språk de föredrar av svenska och engelska. Många i rummet kommer från samma SFI-klass men har olika svenskkunskaper. Rösterna mumlar. Bredvid mig bjuder några personer in till sitt samtal och frågar alla omkring om de vill ha tuggummi. Men då skruvas volymen ner.

– Den Syriska och Libanesiska lagen förbjuder allt beteende som strider mot ”naturlagarna”, inleder Suhaib Shhab. Tre års fängelse i Syrien får du för att vara en HBTQ-person, och ett år i Libanon, han läser ländernas paragrafer direkt från mobilen.

Fraidoon Temoree tar över:

– I Afghanistan lever man ett okänt liv som HBTQ-person. Det finns ingen plats för dig; du skyddas inte av några lagar, du får inte lov att studera och ingen vill anlita dig på arbetsmarknaden. Många har försvunnit, men ingen utreder vad som har hänt, personerna slutar att existera.

Fraidoon är en konstnär och designer. Just nu ställer Textilmuseumet ut en kollektion som talar för hans resa från Afghanistan till Sverige. I samtalet berättar han att textilen var ett sätt för honom att hantera förtrycket av homosexuella i sitt hemland. Ofta upplevde han det som att han saknade en identitet; att han inte fanns eller inte fick finnas. Men tygerna var den trygghet som bevisade att han kunde göra vad han ville.

– ”Flyga”, säger han med ett leende på läpparna, allt. Jag kunde visa att jag var någon genom att uttrycka mig. Jag kunde bevisa att jag inte alls var en sjuk människa. 

– I Syrien så har förhållandena även blivit värre av kriget, spinner Suhaib vidare. Ingen orkar längre bry sig om att ifrågasätta när någon dödar en HBTQ-person i nuläget. IS är dessutom en organisation som dödar människor på grund av homosexualitet. 

Fraidoon berättar att fram till 2000-talet, när information kom via nätet till Afghanistan, så levde HBTQ-personer som om de inte fanns. Vilket också var den allmänna uppfattningen. För honom resulterade det i att han gav upp sin dröm om att bli designer, för att skydda familjen från skam. Istället fick han leva utan identitet och fram tills nu så har han levt sitt liv som en ”okänd person”, som han själv beskriver det. 

I slutet av samtalet övergår de till att diskutera framtiden. Suhaib Shhab menar på att organisationer som RFSL bör jobba med ambassader i länder som har utsatta HBTQ-personer. Han säger fortsättningsvis att det handlar om frihet och demokrati. Med demokrati så kommer alla människor att få sina rättigheter. Därför tycker han att det är så viktigt att alla tar sitt personliga ansvar. Det gör man genom att tänka på hur man bemöter andra, och visa på människans lika värde, enligt Suhaib. 

Vill ni delta i ett samtal som berör livet som HBTQ-person i länder där det inte accepteras?

Kom till café NÄRA imorgon, 16 juni, mellan kl 10-12, och få en inblick. Där kommer medlemmar ur RFSL Newcomers att föreläsa kort om situationen i världen, samt hålla i en frågestund kring asylrätt och juridik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *